Senaste svaren

Kan jag få ersättning för mina skor?

[ 2010-05-11] Jag föddes med en lindrig cp-skada för 22 år sedan. Under hela mitt liv varit jag tvungen att köpa två par skor på grund av att benen och fötterna är olika långa och stora. Jag har även betalat avgifter för gym och sjukgymnastik. Först nu fick jag reda på att jag kanske har rätt till ersättning för dessa kostnader och undrar om det stämmer? Jag kan klara mig helt själv och behöver inte någon hjälp i övrigt. Jag sportar och mina stora intressen är basket och snowboard, men det som smärtar mig är att jag bara kan nå en viss nivå  innan mitt funktionshinder säger ifrån.
 
Mina föräldrar säger att jag förmodligen inte har rätt till någon ersättning alls från varken försäkringsbolag, försäkringskassan eller staten. Hoppas ni kanske kan hjälpa mig att få svar på dessa frågor.


Tack för ditt mail. Jag föreslår att du kontaktar försäkringskassan och hos dem ansöker om handikappersättning. Handikappersättning finns i 3 nivåer och utgår med 36 procent, (15.264 kr/detta år), 53 procent (22.472kr/år) samt 69 procent (29.256 kr/år) av gällande års prisbasbelopp. För att få handikappersättning med den lägsta nivån måste du ha av  försäkringskassan godkända merkostnader för dina skor, sjukgymnastik och gymkort på minst 12.084 kr/år. (Avser år 2010).
 
Du får endast ta upp faktiska  merkostnader. I ditt fall innebär det att försäkringskassan troligen inte godkänner 2 par skor/år men kanske att de godkänner det extra paret som du måste köpa. Troligen godkänner de inte heller kostnaden för gymkort eftersom kostnaderna för gymkort är vanligt förekommande även hos personer utan funktionsnedsättning.

Försäkringskassan gör en utredning och det är då viktigt att du mycket noggrant motiverar varför du har dina merkostnader och att de beror på din funktionsnedsättning. Kanske du även har andra merkostnader som du kan ta upp? Bifoga gärna även eventuella intyg från sjukgymnast och ortopedisk personal.

Om du är medlem i DHR kan du ta del av DHRs Faktablad och checklista med exempel på vanligt förekommande merkostnader och tips på vad du kan ta upp när du ansöker om handikappersättning.
Barbro Gregorson
Ombudsman DHR

Hur får man korttidsvistelse enligt LSS?

[2010-05-10] Jag har en vän som är svårt rörelsehindrad på grund av en skada i ryggen. Sitter i rullstol och måste ha lift för att förflytta sig mellan säng och stol osv. Kan inte stå något vidare på benen heller, har ingen känsel nedanför midjan och har nu fått svåra sår som inte vill läka.
Det måste komma hem folk och lägga om såren och hjälpa till och från sängen flera gånger varje dygn. Att sitta några längre stunder går inte heller på grund av såren.
Nu har min vän gått i ålderspension och kan inte få personlig assistans enligt LSS. Det vi undrar är om man kan få korttidsvistelse enligt LSS nu när det är så svårt med såren?

Har blivit erbjuden kortidsvistelse enligt Sol men då måste man betala maxtaxa per månad plus avgifter för mat. Det står ju i LSS att om funktionshindret är omfattande och inte av övergående natur så är man berättigad till hjälp enligt LSS enligt grupp tre.
Såren kanske är övergående om det vill sig väl men själva ryggskadan som i sig orsakat såren är ju oåterkallelig. Vad säger ni? Skulle min kompis kunna begära att få korttidsvistelse enligt LSS och därmed slippa betala för insatsen?

Om inte den ursprungliga skadan kan klassas som en följd av ”normalt åldrande” – vilket inte verkar troligt – eller inte anses vara tillräckligt omfattande eller bestående, så ska din vän kunna söka och möjligen kunna beviljas insatsen korttidsvistelse som en LSS-insats. Det är bara insatsen personlig assistans som har en åldergräns – såvida man inte fått assistans före 65 års ålder, för då får man behålla den nivå som beslutet ligger på när 65-årsgränsen passeras. Däremot kan inga nya beslut tas, vare sig helt ny ansökan eller begäran om fler timmar. Så ser lagstiftningen ut.
Wenche Willumsen
Intressepolitisk samordnare DHR

Vad gäller för ledsagarens utlägg?

[2010-04-28] Jag har ledsagarservice enl LSS och det är min kommun som är samordnare. Min fråga gäller  ledsagarens utlägg. Om jag haft assistans så finns det ju assistansomkostnadspengar så att den som jobbar slipper ligga ute med pengarna.
Jag har pratat med min handläggare etc om den möjligheten finns för ledsagare men de säger nej. Jag har folk som jobbar åt mig som inte kan lägga ut när det rör sig om stora belopp t.ex. för en flygbiljett etc. Då är det jag som får lägga ut tills denne har fått lönen från kommun. Visst det går då och då men egentligen ska jag inte lägga ut av mina privata pengar. Jag kallar detta diskriminering för oss som har någon form av LSS insatser.
Finns det något som jag kan göra för att kunna få en pott pengar som jag kan ha till mina ledsagares omkostnader?

Jag vill mena att du bör hävda den i LSS inskriva rätten om att få leva som andra och ha goda levnadsvillkor och då behöver man inte ligga ute med pengar därför att man har merkostnader.
Det kommunala självstyret är en märklig inrättning som gör att kommunerna i princip kan hitta på vilka lokala regelverk som helst med hänvisning till detta. 
Det betyder med andra ord att det är mycket svårt att förutsäga hur stora möjligheterna är att få kommunen att ändra sitt regelverk för ledsagning enligt LSS.
Wenche Willumsen,
intressepolitisk samordnare DHR

Måste jag ha två assistenter i duschen?

Jag har en liten fråga om assistenternas arbetsledare kan förbjuda mig att duscha med endast en personal, jag har min assistans i kommunens regi. Beslutet om dubblering togs efter en incident i somras då jag fick blodtrycksfall när jag skulle duscha, det hände inget mer än att jag svimmade  och det fanns ingen risk att jag skulle trilla av stolen. 

Orsaken var att jag hade brutit benen, plus att jag hade urininfektion och var inte helt i balans. Det är enda gången på över 20 år som något sådant har hänt.
Nu kräver arbetsledaren att vi ska ringa in en extra personal (helt okänd pers) för att vara med när jag duschar. 
Är det inte upp till mig att besluta om hur jag vill ha det, jag är ju inte omyndig och jag tycker det är min mänskliga rättighet att bestämma det.

Jag tycker att du ska hävda din åsikt precis på det sättet som du gör i din fråga till oss. Det kan verka överdrivet vaksamt från kommunens sida med det arrangemang de infört och man kan fundera på om det är dig eller de anställdas välbefinnande de försöker bevaka.
 
I din argumentation tror jag det är bra att lägga till en beskrivning om varför du upplever det negativt att det är två personer närvarande när du duschar. Du kan också, som stöd för din åsikt, försöka få en läkare att intyga att det som hände berodde på det tillfälliga tillstånd du var i just då.
 
På det kan du kanske få till en förändring, men det är inte säkert, för det går inte att säga att kommunen som arbetsgivare gör fel, när de - ur sitt perspektiv - försöker förhindra tillbud och olyckor. Jag skulle tro att bakgrunden till kommunens agerande är följande.
 
De betraktar händelsen som ett tillbud och efter tillbud eller olycka så är arbetsgivaren skyldig enligt arbetsmiljölagen att försöka att hitta lösningar som gör att tillbudet inte upprepas eller leder till en verklig olycka. Det skulle kunna bli en olycka om t ex en anställd försöker "rädda" dig när du faller och då skadar sig själv. Då har de bestämt att det alltid ska vara två som är med när du duschar. På det viset har de, utifrån sitt arbetsmiljöansvar löst risken för framtida tillbud eller olyckor, anser de.
 
Det allra sista kort du som assistansberättigad har är att byta till en annan assistansanordnare om du inte är nöjd med den du anlitar. Det är lite pyssel, men en viktig rättighet vi har som vi inte ska glömma bort.
Wenche Willumsen
Intressepolitisk samordnare DHR
 

Kan man byta LSS-handläggare?

Jag är missnöjd med min LSS handläggare och har bett om att få byta. Jag undrar om man har rätt att kräva att få byta handläggare?

Jag tror inte man kan hävda sin "rätt" att byta utifrån ett rättsligt perspektiv, det finns ingen lag som säger att man har rätt att byta handläggande tjänsteman som man har rätt att t ex välja och byta personlig assistent.

Däremot är det väldigt oklokt av kommunen att inte gå den här typen av förfrågningar till mötes, vilket tyvärr inte är ovanligt. Problemet är att en redan usel relation tenderar att bli ännu sämre efter en begäran om att få byta för då har brukaren tvingats bränna sina skepp i förhoppning om att få en handläggare som man kan känna förtroende för.

Grundproblemet är att handläggaren sitter på hela makten att bestämma en persons livskvalitet - mycket ojämlikt och mycket otillfredsställande!
Wenche Willumsen
ombudsman/intressepolitisk samordnare på DHR


 

Vad ska SHT nu heta?

Jag var med på Förbundsmötet där det blev beslutat om nytt namn. Visserligen röstade jag emot, men det blir nog bra så småningom när man vant sig och kommer ihåg det nya namnets lydelse (fast det låter mer som en programförklaring?!)
Nu till min fråga: Man är tydligen fasligt rädd för ordet Handikappad, så varför har man fortfarande samma namn på denna tidskrift som tidigare (innan mötet). Hemska tanke att ha något med ett så hemskt ord i ????
Jag väntar med spänning på ert svar.
Anne-Louise King Köping

Ja, det kan man fråga sig nu när DHR bytt namn och att ordet handikapp fasas ut. Vi har också ställt oss den frågan.
Ett nytt namn för tidningen tar samtidigt lite tid att ta fram. Det är inget man gör på en kafferast. På bloggen tar vi gärna emot idéer i namnfrågan. Delta gärna i diskussionen.

Bilstödet – är några förändringar på gång?

[2009-10-20] Vad sades i regeringens budgetproposition för 2010 om bilstödet? Är det några ändringar på gång när det gäller grundbidraget och anskaffningsbidragets storlek?
Och kan det eventuellt bli ändringar när det gäller bidragsgrupper?
 

Anslaget inom bilstödet föreslås höjas med 9 miljoner kronor till 256 miljoner  år 2010, som en följd av den tillfälliga sänkning som infördes i och med att taket höjdes från 7 år till 9 år och ansökningarna därmed förväntades minska under en tvåårsperiod.

I övrigt har inga ändringar gjorts vare sig i beloppsgränser, personkretsar eller annat inom det statliga bilstödet. De 256 miljonerna beräknas räcka under 2010 – anslaget i år har räckt, troligen en följd av den ekonomiska krisen – inte heller människor med nedsatt rörelseförmåga har råd (trots bilstödet) att investera i ny bil.

Wenche Willumsen
ombudsman/intressepolitisk samordnare på DHR